...

Det kan kännas som att jag är här uppe därför är det skit samma på något sätt.
men jag vte inte, hänger inte med och det, det är jag inte van vid.
ända sen jag var liten har jag alltid hängt med i allt. vetat vad som hänt med alla.
alltid brytt mig alltid ställt upp. önskar jag fortfarande kunde vara den människan.
trots att jag inte är där längre. 50 mil bort men inte många tankar bort.
fan asså... vet inte var detta kmr ifrån egentligen. finns ingen anldening att känna
mig utanför. jag ahr själv valt att åka. men det är hårt som fan. det gör ont utan vänner.
och jag vill ju fortfarand vara där. men det känns som att jag har åkt utan att säga hejdå.

RSS 2.0